Det är som att infria ett löfte till det unga jaget: att skriva den här boken. Boken om mig själv. En ego-historia tänker jag. Inte memoarer. Historia med egot i centrum men också världen som egot bor i, påverkas av, slåss emot. Ett Sverige från 40-tal till 90-tal, ett Sverige där kvinnors liv förändras från ett slags påbjuden husmoderlighet till allt större frihet och allt större ja, vad? Både rädsla och nänujävlarskanifåsepåfan.
Jag är född 1943 mitt under kriget, av en utländsk mamma som flytt nazism och kommunism och en supersvensk pappa med rationalism och perfektionism som ledord. Jag var usel i skolan. Jag fick barn innan det fanns p-piller eller fri abort. Jag ramlade motvilligt in i den helmanliga akademiska världen och blev mot alla odds professor.
Ack, mitt livs teman tar form där jag lägger mitt liv tillrätta: längtan efter kärlek (och sex), längtan efter att erkännas som en riktig människa, längtan efter att skriva.
Och det blev ju bra. Ett slags happy ending än så länge.
Medan jag var ung är Yvonne Hirdmans självbiografi. Det ä en rapp och humoristisk skildring av en person som ofta står mitt i striden, inte skyr konflikter och nästan alltid befinn sig i händelsernas centrum. Historien om ett spännande liv fyllt av kamp för kvinnans rättigheter.
