Rebecca tittade ut genom det frostade fönstret och såg inte mycket eftersom mörkret hade sänkt sig trots att klockan inte var mer än 13.23. Det var inget ovanligt vid den här tidpunkten på året, men det kändes ändå dystert. Hon trivdes bättre med ljus än med mörker. Hon längtade tills dess solen skulle återvända, men det återstod åtskilliga månader innan dess.
Hon skakade bekymrat på huvudet när hon inte såg något utöver det normala. Det var den 22 december och årets mörkaste dag. Här på Nordpolen gjorde det verkligen skäl för namnet. Det brukade även vara dagen då det arbetades dygnet runt i smedjan. Det fanns hur mycket som helst att göra. Men ännu var det mörkt där. Det kunde bara betyda en sak. Tomten och hans nissar hade ännu inte dykt upp. Inte ens de magiska renarna hade dykt upp. Ingen i tomtens följe hade dykt upp.
Denna novell eller kortroman har cirka 14 000 ord.
