»En afton spelade man kort hos kavallerigardesofficer Narumov. Den långa vinternatten försvann omärkligt.«
Titelberättelsen i Spader dam och andra noveller (1834) är egentligen bara en fantastisk anekdot men kring den bygger Pusjkin upp en suggestiv Petersburgsstämning och antyder några intressanta människoöden. Det har sagts att Gogols «Kappan« — genom sin sociala medkänsla och storstadsproblematik — blev den stora utgångspunkten för rysk 1800-talslitteratur, men detsamma kan med full rätt också sägas om Pusjkins berättelse.
Aleksandr Pusjkin (1799–1837) kan sägas ha inlett den moderna ryska litteraturen. Han fortsatte moderniseringen av det ryska litteraturspråket efter franskt mönster och den psykologiska realism som gjorde rysk 1800-talslittteratur så berömd finns redan här antydd. Men framför allt var det Pusjkins stil som blev ett viktigt mönster. I motsats till Gogols mer subjektiva och expressiva är den stram, knapp och behärskad: inte ett ord tycks här gå att ändra.
