Små bitar av lycka

”Jag har planterat mina fötter djupt i jorden här på Fiji, och jag tänker stanna här till min sista solnedgång. Kom och håll mig sällskap? Lämna allt som inte fungerade bakom er!”

När Sina, Maya, Ingrid och Lisbeth får varsitt brev med samma fråga, är svaret självklart. Deras gamla gymnasievän Kat — Kat, den äventyrliga, Kat som flydde till Söderhavet så snart de tagit examen — har skickat en inbjudan som man bara får en gång i livet: kom och bo hos mig på min kakaoplantage på Fiji. Kom och tillbringa dagarna med att äta choklad och pladdra som tonåringar igen, fria från män, bekymmer och kyla. Kom och bli gammal i paradiset, tillsammans, som systrar. Vem kan säga nej till det?

Nu i sextioåren har vännerna accepterat den lott de blivit tilldelade i livet. Sina är ensam förälder med pengabekymmer, försiktiga Maya känner hur hon håller på att tappa greppet om världen, Ingrid är den eviga ensamvargen, Lisbeth har det på ytan perfekta livet — och så Kat, som nyligen blivit änka. Kvinnorna försöker anpassa sig till sitt nya liv tillsammans, och över dem vakar Ateca, Kats hushållerska, som ofta känner kvinnorna bättre än de känner sig själva.

Omgivna av en azurblå ocean, kakaoträd och en lokal kultur som är fascinerande och underbart främmande, börjar vännerna hitta en ny mening i tillvaron: de ska starta chokladtillverkning: bitterljuva små bitar av lycka.


Anne Østby är norsk författare och journalist. Hon har skrivit böcker för barn, tonåringar och vuxna. Hon bor just nu med sin man i Myanmar och har under de senaste 25 åren bott i bland annat Danmark, Malysia, Pakistan, Kazakstan, USA, Iran och Fiji.


”Medan jag arbetade med boken tänkte jag inte på att ’kvinnlig vänskap’ skulle vara ett uttalat tema. Men eftersom Små bitar av lyckahandlar om mogna liv som rymmer både tillbakablickar och nystarter, blir ju vänskapen mellan kvinnorna i Kats hus det band som håller ihop de olika delarna. Ju äldre vi blir, desto viktigare blir människorna som kände oss sådana vi var. När banden i nutiden faller bort vänder man sig till det tryggaste av det trygga, nämligen sina gamla skolväninnor. Och det kanske är det viktigaste med de goda kvinnliga vänskaperna: att de rymmer så mycket, både det vardagliga och de stora känslorna. Mina egna mest solida väninneband är knutna av vissheten om att allt kan delas, allt tas på allvar och allt blir behandlat med kärlek.”
Anne Østby